Idag när jag gick upp för backen till sjukhuset så kom återigen tankarna över mig. Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna gå den backen utan att känna hur tårarna bränner innanför ögonlocken. Om jag någonsin kommer att kunna sluta titta upp. Hon hade hela mitt hjärta men sakta men säkert försöker jag släppa bit för bit, låta andra komma in... Jag älskar och saknar dig farmor ♥
Efter en del funderingar både fram och tillbaka har jag bestämt mig för att börja blogga igen. Mest för mig själv, det känns som om jag skulle behöva det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar