Tösabiten är här!

I fredags 12 februari 20.24 föddes hon. Världens sötaste tös, som alla mammor säger om sina barn ;) Här ligger hon bredvid mig i soffan. I sover middag och det gör nog Pappa N med. Fick komma hem igår efter 3 dagars vistelse på förlossning och BB.

Tösabiten heter för övrigt Rebecca, och var 48cm och vägde 3170gram när hon kom till världen. Denna gång fick jag föda "normalt" och det gick över förväntan.
Jag fick värkar/sammandragningar någon gång under dagen på torsdagen, då kom de väldigt sällan. Mot kvällen blev det lite oftare och fredag morgon vid 2 vaknade jag och kände att nu börjar det hända nå. Började klocka då och de kom med ca 10-12 min mellanrum. Vid 3 kom de med 6-8min mellanrum så jag ringde till förlossningen för att höra vad dom sa. Man vet ju inte hur fort det går och sen skulle ju allting packas klart och Isak skulle lämnas. Dom sa att jag fick komma upp när jag ville. Jag väckte Niklas, men vi tog det lugnt, packade...drack kaffe...pratade...bra länge innan vi packade ihop oss. Vid 06.30 kom vi upp dit och då låg värkarna på 8 min mellanrum. Där började jag misströsta för jag ville verkligen inte åka hem igen. Värkarna kom till slut mer och mer sällan...vid 9 tiden var jag öppen 3 cm och var riktigt less. Vi tog en vända på Huddik för att få någonting och göra. Var ute och gick i ca 2 timmar och tillslut så kom värkarna med 3 min mellanrum. Så då traskade vi upp igen.

Väl uppe så kollade med ctg igen och värkarna började komma mer och mer sällan igen...! Men även fast de kom mer och mer sällan så tilltog dom i styrka! Så vid 17 tiden var jag öppen 5 cm. Vid 18-19 tiden togs det hål på hinnan så vattnet fick gå, sen var jag helt plötsligt öppen 9 cm. En timme senare 10 cm och det var dags. Dock så kände jag inte kryst värkarna så bra som jag borde så tillslut sattes in lite extra dropp. Jag använde mig endast av lustgas, men tyckte inte att det fungerade riktigt ändå. Utan mer för att hjälpa mig och andas rätt tills jag fick in andningen så då la jag ifrån mig den. Niklas kände sig överflödig, det enda han fick göra var och ge mig vatten. :) Och efter mycket gråt och svordomar kom hon äntligen ut!