Barnkalas

Isak har fått varit på sitt första barnkalas idag. En kompis till honom, Loke, fyllde 1 år i tisdags. Det kom en hel del folk...så livat blev det. Och hem fick han med sig en godispåse =) Nu ligger min utslagna hjälte efter en tuff dag. Själv ska jag ta å byta om på Rebecca...kanske lägga mig i sängen med en godisskål, nackdelen är att jag somnar så fort jag lägger huvudet på kudden. Jag som faktiskt har tänkt att försöka kika på melodifestivalen ikväll.

Klagoblogg?

Jag kanske återigen borde döpa om denna blogg...till något i form med klagoblogg.
Men känner verkligen att jag behöver skriva av mig lite. Mår inte alls nå bra idag. Det känns som om jag är inlåst i lägenheten, dels så tar man sig ingenstans när det är såt här väder, antingen för kallt eller så snöar det. Sen så vet jag inte alls hur jag ska få allting att gå ihop ändå med de två små och hunden. Är ju i en anpassningsperiod nu, där jag ska få vardagen att fungera, och det är inte det lättaste när karl drar iväg då och då. Jag förstår honom, skulle också ha tagit chansen att sticka iväg en sväng om jag fick. Saknar mina vänner...är verkligen i behov att umgås nu känner jag. Men vad göra när ingen hör av sig längre? Har knappt umgåtts någonting med barndomsvännerna sen jag fick Isak, men det är väl efter man fått barn som man inser vems ens vänner egentligen är? Är det så, så har jag nog bara en vän kvar, och hon bor i Kiruna! Men ska tack och lov flytta hem igen nu i mitten av Mars!

Lilltösen är för övrigt två veckor idag...tiden har gått jättefort! Hon börjar nog känna av lite magknip för idag har hon skrikit till rätt som det är. Isak har mer eller mindre vart lite gnällig, men det beror nog på att han har känt av mitt depphumör samtidigt som jag har burit på tösen mer eller mindre hela tiden.

skrik å grin, trötta barn

men det är sånt man får stå ut med. Isak ligger nu tyst iaf, jobbigast är ju när jag inte kan trösta för att jag har lilltösen som skriker för att hon vill äta. Eller nä det är inte det jobbigaste, det är när hunden ylar! Att han aldrig ger sig. Oroar mig över att han sak börja yla när Rebecca skriker också. Det kommer jag aldrig å palla! Å inte verkar vi hitta nån som vill ta över honom heller. Jag tycker så synd om honom :(

Äsch nu har jag fått klaga av mig lite iaf...

Idag har vi för övrigt varit hos Sonny på fika som fyller 28, GRATTIS!
Annars har det vart en lugn hemmadag för mig å Rebecca, Isak har vart på dagis och Niklas ränt lite ärenden.
Vi var på vårt första bvc besök idag med med tösen. Hon har ätit på bra =) Vilket var väldigt roligt å höra :)

Gråt vid matbordet

blev det idag eftersom jag är så trött. Började med att jag höll på att skratta ihjäl mig, sen kom tårarna. men ändå har jag lyckats tagit itu med både disk och dammsugning. Det är tur att jag har en snäll liten tösabit. Hon har sovit på bra länge nu så när hon vaknar blir det väl till att tillbringa några timmar och amma. Sår på bröstvårtorna har jag å ;( Eller inte på...det har gått bort, men precis vid kanten ovanpå. det är precis som hon har tänder och håller på och försöker skala bort bröstvårtorna på mig. Intressant va?
Isak är lite gladare och snällare idag än vad han har varit på länge. Vi har haft drygt 1 ½ veckas gnäll, gnäll och åter gnäll. men nu som sagt så kanske det vänder till det positiva. I morse vaknade Isak redan halv sex...vilket egentligen inte är så ovanligt nu för tiden, men ingen orkar kliva upp då. Så det slutade med att jag bar över honom till mig, så i mitten på hårda kanten av sängarna sov jag medan det låg två små på vardera sida om mig. Vi somnade om till kvart över sju *me like*. Blev en minisovmorgon...
Antagligen har jag gjort bort mig nu och det kommer sluta med att han vill sova hos mig/oss varje morgon.

Tösabiten är här!

I fredags 12 februari 20.24 föddes hon. Världens sötaste tös, som alla mammor säger om sina barn ;) Här ligger hon bredvid mig i soffan. I sover middag och det gör nog Pappa N med. Fick komma hem igår efter 3 dagars vistelse på förlossning och BB.

Tösabiten heter för övrigt Rebecca, och var 48cm och vägde 3170gram när hon kom till världen. Denna gång fick jag föda "normalt" och det gick över förväntan.
Jag fick värkar/sammandragningar någon gång under dagen på torsdagen, då kom de väldigt sällan. Mot kvällen blev det lite oftare och fredag morgon vid 2 vaknade jag och kände att nu börjar det hända nå. Började klocka då och de kom med ca 10-12 min mellanrum. Vid 3 kom de med 6-8min mellanrum så jag ringde till förlossningen för att höra vad dom sa. Man vet ju inte hur fort det går och sen skulle ju allting packas klart och Isak skulle lämnas. Dom sa att jag fick komma upp när jag ville. Jag väckte Niklas, men vi tog det lugnt, packade...drack kaffe...pratade...bra länge innan vi packade ihop oss. Vid 06.30 kom vi upp dit och då låg värkarna på 8 min mellanrum. Där började jag misströsta för jag ville verkligen inte åka hem igen. Värkarna kom till slut mer och mer sällan...vid 9 tiden var jag öppen 3 cm och var riktigt less. Vi tog en vända på Huddik för att få någonting och göra. Var ute och gick i ca 2 timmar och tillslut så kom värkarna med 3 min mellanrum. Så då traskade vi upp igen.

Väl uppe så kollade med ctg igen och värkarna började komma mer och mer sällan igen...! Men även fast de kom mer och mer sällan så tilltog dom i styrka! Så vid 17 tiden var jag öppen 5 cm. Vid 18-19 tiden togs det hål på hinnan så vattnet fick gå, sen var jag helt plötsligt öppen 9 cm. En timme senare 10 cm och det var dags. Dock så kände jag inte kryst värkarna så bra som jag borde så tillslut sattes in lite extra dropp. Jag använde mig endast av lustgas, men tyckte inte att det fungerade riktigt ändå. Utan mer för att hjälpa mig och andas rätt tills jag fick in andningen så då la jag ifrån mig den. Niklas kände sig överflödig, det enda han fick göra var och ge mig vatten. :) Och efter mycket gråt och svordomar kom hon äntligen ut!